IPv6 förklarat

IPv6 (RFC 8200) utformades på 1990-talet när det stod klart att IPv4:s 4,3 miljarder adresser skulle ta slut. En IPv6-adress har 128 bitar: 2¹²⁸, eller ungefär 3,4 × 10³⁸ adresser. Poängen är inte det stora talet i sig, utan att varje nätverk kan få så mycket utrymme det behöver och att varje enhet åter kan ha en globalt nåbar adress – utan NAT.

IPv6 är ingen uppgradering av IPv4; de två protokollen körs sida vid sida (dual-stack). I dag går en stor och växande del av trafiken till stora tjänster över IPv6, särskilt i mobilnät. I Sverige har införandet gått långsammare än i många andra länder, och många hemanslutningar har fortfarande bara IPv4.

En IPv6-adress skrivs som åtta grupper med fyra hexadecimala siffror, åtskilda av kolon:

2001:0db8:0000:0000:0000:ff00:0042:8329

Varje grupp är 16 bitar. Hexadecimala siffror går från 0–9 och a–f; versaler och gemener betyder samma sak, men konventionen är gemener.

Långa följder av nollor är vanliga, så det finns två regler för att korta adressen (RFC 4291), och RFC 5952 anger det enda korrekta sättet att använda dem:

1. Ta bort inledande nollor i varje grupp: 0db8 → db8, 0042 → 42, 0000 → 0.
2. Ersätt en följd av nollgrupper med :: – den längsta följden, den första om två är lika långa, och bara om den omfattar minst två grupper. :: får bara förekomma en gång, annars blir adressen tvetydig.

Så blir 2001:0db8:0000:0000:0000:ff00:0042:8329 till 2001:db8::ff00:42:8329. Loopbackadressen 0:0:0:0:0:0:0:1 skrivs ::1, och den ospecificerade adressen är bara ::.

Prova valfri adress i verktyget nedan – det visar den utskrivna och den kanoniska formen sida vid sida.

IPv6 använder CIDR-notation precis som IPv4. En typisk global unicastadress delas upp i:

• Routningsprefix (oftast /48 eller /56) – tilldelas en plats av leverantören.
• Subnäts-ID – bitarna fram till /64, som numrerar platsens nätverk. Ett /48 rymmer 65 536 subnät.
• Gränssnittsidentifierare (de sista 64 bitarna) – identifierar enheten i sitt nätverk.

Ett enskilt lokalt nätverk är nästan alltid ett /64. Automatisk adresskonfiguration (SLAAC) bygger på det: enheterna väljer sina egna gränssnittsidentifierare, i dag slumpade av integritetsskäl (RFC 8981), och byter dem regelbundet.

• Global unicast 2000::/3 – offentliga, routbara adresser.
• Länklokal fe80::/10 – varje IPv6-gränssnitt har en; gäller bara på den lokala länken och används för grannupptäckt och routningsprotokoll.
• Unik lokal fc00::/7 (i praktiken fd00::/8) – IPv6-motsvarigheten till privata adresser (RFC 4193).
• Multicast ff00::/8 – IPv6 har ingen broadcast; multicastgrupper ersätter den.
• Loopback ::1 och ospecificerad ::.
• IPv4-mappad ::ffff:0:0/96 – så representerar IPv6-program IPv4-motparter, till exempel ::ffff:192.0.2.1.
• Dokumentation 2001:db8::/32 och 3fff::/20 – för exempel som de på den här sidan.

Hela listan över reserverade IPv6-block, genererad från IANA-registret som webbplatsens klassificering använder:

En webbläsare ansluter över en adressfamilj i taget. När båda fungerar föredrar den oftast IPv6 (Happy Eyeballs, RFC 8305). För att visa båda adresserna låter ipaddress.se din webbläsare fråga två extra värdnamn: ett som bara har en IPv4-post (A) och ett som bara har en IPv6-post (AAAA). Det som vart och ett av dem ser är din adress för den familjen. Om IPv6-förfrågan misslyckas har din anslutning ingen fungerande IPv6.